Om mig Jessica

Jag har lite tråkigt så jag tänkte att jag kunde skriva lite om mig själv så här kommer det.

Det är långt men jag hoppas att ni orkar läsa :)

Jag heter då Jessica Anna Maria Wahlberg, jag föddes den 20 November 1990.

Jag föddes i Skorpionens stjärntecken och i Hästens år.

Min mamma heter Annica, min pappa heter Göte och min lillasyster som är två år yngre än mig heter Maria.

Alla tycker jag och Maria är jätte lika, till och med Marias sjukgymnast trodde vi var tvillingar!

Ska man ta det som en komplimang eller inte?

Men i alla fall under dom två första åren av mitt liv så bodde jag i Knivsta på Emil Sjögrensväg.

Sedan 1992 flyttade vi ut hit till Vassunda där vi fortfarande bor.

Det här året föddes Maria.

När Maria var liten var jag som hennes beskyddare, ingen förutom jag, mamma eller pappa fick röra Maria inte ens våra kusiner fick röra eller vara Maria nära.

På något sätt så slutade jag säga Maria utan började säga Ia.

Vårat hus var inte så stort så vi byggde om det, köket blev nästan fyra gånger så stort som det var innan och jag fick ett eget rum + att vi fick en hall.

1994 var vårat hus färdigt med all renoverning och sånt.

Det här året fick jag även mitt första djur, det var en stor svart-vit kanin som hetter Belios.

Han var jätte snäll och helt underbar.

Det finns en bild på honom och mig när jag sitter med mitt nattlinne i hans bur en sen sommar kväll och bara sitter och myser med honom.

Vet inte riktigt när det var men en tid senare så hittar jag och mamma Belios bur tom en morgon och en massa päls ligger utanför buren.

Antagligen så har en räv eller liknande varit framme.

Jag blev helt förstörd.

När jag var liten gick jag inte på dagis utan jag var hos en dagmamma som bodde en bit från oss, hon hette Sussie och var jätte snäll. Hon hade själv tre barn men dom lekte man inte så mycket med utan i stället så lekte man med dom andra barnen.

Det var jag, mina kusiner, två andra barn och så var det Cornelia.

Cornelia och jag blev vänner direkt och blev snabbt väldigt tajta.

År 1996 börjar jag förskolan i Vassunda.

Jag trivdes väldigt mycket på den skolan och min klass var verkligen helt fantastisk!

Jag och Cornelia började i samma klass och vi var bästa vänner vid den här tiden.

Lärarna på Vassunda var helt underbara.

Under min tid på Vassunda hände det en massa saker.

Jag blev bland annat verkligen jätte osams med en tjej som gick i min klass och vi bråkade nästan varje dag.

Kommer inte ihåg vilket år det var men jag tror det var när vi gick i tvåan som Jennifer började i klassen och hon och jag blev snabbt kompisar.

På rasterna och hemma hos varandra så letade vi efter sjuka djur i skogen som vi kunde få ta hand om och göra friska med alla bandage och sånt vi hade fått av Jennifers mamma som jobbade som sjuksköterska.

Men tyvärr hittade vi aldrig några sjuka eller skadade vilda djur.

År 1999 så vann min farfar lite pengar så han bjöd hela släkten på en resa till Kreta.

Vi var där i två veckor och vi bodde på ett fyrstjärnigt hotell.

Det var på Kreta som jag lärde mig att simma ordentligt och det finns en massa fina minnen från resan till Kreta med släkten!

År 2000 började jag på Thunmanskolan i klass 4C.

Klassen var fortfarande de som jag hade gått med sen lekis.

Tiden på mellanstadiet var bra. Man kände sig så stor att man äntligen fick gå på skolan inne i Knivsta.

Fritiden under perioden som jag gick på mellanstadiet spenderades väldigt mycket med Cornelia då vi umgicks nästan varje helg.

Jag var oftast hemma hos henne och sov över.

Vi brukade oftast rida ut på riktigt långa uteritter.

Jag red på hennes vita shettis Patricia och hon red på hennes mammas islandshäst Saga.

En sommar följde jag med Cornelia ner till Göteborg, där gick vi på Liseberg och så bodde vi på en ö som hette Hönö.

Sen var jag också i Skåne med Cornelia och hälsade på hennes släkt.

Jag har en massa roliga och fina minnen från tiden med Cornelia!

År 2003 splittrades min underbara klass som jag hade gått i skolan med sedan lekis då vi började på högstadiet.

Jag och Cornelia var dom enda från "ursprungsklassen" som kom i samma klass.

Första året var bra i högstadiet och jag och Cornelia var fortfarande bästa vänner.

Vi hade dessutom träffat två andra kompisar; Malin och Anna som vi blev bra kompisar med.

Men någon gång under sluten av 7:an så blir Malin och Anna osams med varandra, jag håller med Malin i bråket och Cornelia håller med Anna.

Det slutar med att jag och Cornelia som varit så himla tajta glider ifrån varandra och blir osams.. helt utan anledning.

Jag blev istället nära kompis med Malin och min fritid spenderades med Malin.

Även hon hade hästar som vi red ut på.

Under en ridtur blir min häst som jag rider på helt galen så hon börjar skena och bocka.

Jag ramlar av och tappar synen och mår illa.

Jag och Malin var långt ute i skogen och det fanns inte så mycket man kunde göra än att rida tillbaka.

Så jag fick rida tillbaka ungefär 5 km utan någon syn alls.

När vi väl kommer hem till Malin så mår jag verkligen illa och bara spyr och spyr.

Pappa kommer senare och hämtar mig och vi åker hem men jag spyr många gånger under vägen hem.

Vid det här tillfället så börjar min syn komma tillbaka men bytts ut av en kraftig huvudvärk.

När jag kommer hem så åker jag och mamma direkt in till akuten.

Väl där blev jag undersökt och det visades det att jag hade fått en väldigt kraftig hjärnskakning.

Efter någon vecka av vila så var jag som gått som en frisk igen.

Men för att komma tillbaka till där jag var så, under mitten av 8:an så började Malin och jag glida ifrån varandra och hon började vara med dom andra tjejorna i klassen som vi från början hatade så himla mycket.

Resten av 8:an och hela 9:an var hemsk och det ändrade mig verkligen som person och då negativt.

Jag drog mig tillbaka för jag kände mig så sviken av alla och varje gång jag sa något så bara drev alla med mig.

Bara för att jag inte spelade innebandy eller fotboll utan i stället red så platsade jag helt enkelt inte in med att vara kompis med dom.

Jag kan bara säga att tiden på högstadiet var verkligen både hemsk och jobbig för mig.

Det enda som gjorde mig glad under den här tiden var stallet, hästarna och alla kompisar där.

På fredagar var våran hyrdag (som det fortfarande är) och då brukade vi rida ut och göra en massa andra roliga saker i stallet.

På ridturerna hade vi ofta galopptävlingar som jag verkligen inte kommer att glömma!

När jag äntligen gick ut 9:an år 2006 var jag hur lycklig som hälst!

Jag hade då sökt in på Jälla som mitt gymnasie och på sommaren 2006 fick jag reda på att jag hade kommit in.

Detta skulle bli en nystart för mig och jag kunde inte vara lyckligare.

Sommaren 2006 (tror jag det var) så jobbade jag på ett övernattnings ridläger.

Stallet hade precis flyttat ut till Olunda från Skålsta så allt var nytt i stallet vilken var roligt.

Men i alla fall på det ridlägret då jag jobbade mötte jag Sandra!

Hon bor nära stallet så när det behövdes hjälp på ridlägret så ringde Eva till Sandra och Sandra kom ut och hjälpte till.

Sandra och jag blev kompisar direkt och jag kommer fortfarande ihåg det ridlägret.

Jag kommer ihåg när jag ramlade i trappan och gjorde illa min stortå och jag kommer ihåg när jag och Sandra skulle lasta på Buster och Vagge för att dom skulle åka tillbaka till sitt hemstall och hur Eva åkte iväg med dom i transporten och jag och Sandra satte oss ner och bara pratade.

Sen när höstterminen började så började jag på Jälla och Sandra började rida i våran ridgrupp.

Sen övertalade jag henne till att börja hyra FG med oss och det gjorde hon.

Det gjorde så våran vänskap bara blev starkare och starkare och jag har många minnen från våra uteritter.

Men i alla fall så när jag började på Jälla var jag hur lycklig som helst och tänkte att detta ska bli en nystart för mig och det blev det också.

Jag träffade Sabina redan första dagen och vi började prata.

Efter en tid så hoppade jag fram till hennes och Patricias bänkrad.

Vi tre blev bra vänner.

Jag och Sabina kom väldigt nära varandra, vi har samma intressen, samma åsikter och bara förstår varandra.

Tiden i 1:an på Jälla var bra, det var roligt att träffa en massa nya människor och få nya kompisar.

Det enda som var tråkigt var att klassen var väldigt grupperad men det blev bättre.

På vårterminen av 1:an så säger min klasskompis att hennes kompis "gillar" mig..

Jag blev väldigt nervös och chockad för vem skulle gilla mig!?!

Men tydligen så var det någon som gillade mig och jag blev såklart väldigt glad men också väldigt rädd.

Det kanske låter konstigt att jag blev rädd men jag visste inte vad jag skulle göra, för

jag hade aldrig varit med om att en kille gillat mig så som han gjorde och jag måste säga att jag undvek faktiskt honom under en lång tid innan jag verkligen tog mitt mod till fånga och började prata med honom.

Vi pratade lite i skolan och gick på bio en gång.

Sedan kom sommarlovet och han slutade prata med mig ochjag förstod inte varför.

Sommarlovet gick och en vecka innan skolan börjar igen så får jag ett mejl av denna person som ber om förlåtelse av att han bara slutat prata med mig. Sen skrev han även att han saknar mig och gärna skulle vilja träffa mig.

Jag var så dum så jag förlät honom..

Vi tog upp kontakten igen och den här gången så kändes det så mycket bättre.

Jag var modigare och jag tror jag verkligen föll för honom.

Vi träffades mycket på mornarna innan skolan började och vi pratade väldigt mycket i telefon, nästan varje dag pratade vi med varandra och vi gick på bio en gång.

På mornarna hade jag även Sandra som sällskap då hon nu hade börjat på Jälla.

Nu kom jag och Sandra mycket närmare varandra då vi sågs varje dag.

Men i alla fall så i september, jag kommer fortfarande ihåg datumet då det var Jälla dagen så kom han hem till mig och sover över hos mig.

Jag tyckte verkligen att allt kändes rätt!

Men så fel jag hade!

Han slutade att vara lika "intresserad" som han var förut och till slut fick jag nog och frågade var det var för fel och han svarade att vi bara skulle vara vänner men sedan ångrade han sig och ville vara mer än vänner...

Tre veckor senare utan att det hade hänt så mycket mellan oss så får jag verkligen pressa ur honom vad han vill att det här ska leda till så säger han bara:

- det är nog bäst om vi bara är vänner.

Jag blev väldigt ledsen och kände mig verkligen tom.. då jag hade hoppats och hoppats i flera veckor på något som aldrig blev något bara för att han var en skitstövel och bara ville en sak.

Men som tur var så hade jag en massa underbara vänner som fanns där för mig!

Ni vet vilka ni är <3

Den här saken påverkade mig mycket som person...

Resten av 2:an och fram till nu har annars varit bra om man bortser från allt som har med honom att göra.

Jag har kommit Sandra och Sabina mycket närmare och jag kan bara säga att ni två är helt underbara personer som jag aldrig släpper taget om!

Jag har även träffat en massa andra nya personer på skolan som jag har blivit kompis med.

Sen har jag kommit närmare några i klassen och blivit bra kompis med dom med!

Jag kan bara säga att tiden på högstadiet jämfört med tiden som hittills varit på Jälla är som natt och dag.

Jag är en mycket lyckligare person nu än vad jag var förut.

Jag trivs galet bra på Jälla och jag vill inte gå ut den skolan!

Det var lite om mig från det när jag föddes tills nu men min historia skrivs fortfarande...

hoppas ni gillade läsningen ;)

Många kramar från Jessica!